Brev från Amerika

Kära läsare,

I morse när jag trevade efter min telefon och slog på facebook möttes jag av en våg av konstiga kommentarer om internationella kvinnodagen.

Ilta-Sanomats chefredaktör Ulla Appelsin tycker att vi finländska kvinnor ska vara tacksamma för vi är inte till salu som kvinnorna i Uganda, för att vi fick rösträtt lång tidigare än de schweiziska kvinnorna, hon uppmanar läsarna att tänka på kvinnfolket i det ultrakonservativa Saudiarabien och påpekar att finska män faktiskt diskar nu för tiden. Ja, i Finland finns det så lite ojämställdhet att vi kvinnor borde var tacksamma och glada, säger Appelsin.

Som tur är har jämställdhet ingenting med åsikter att göra. Det handlar bara om fakta: Enligt OECD gör finländska kvinnor en timme mer hushållsarbete om dagen än män. Det blir sju timmar mer hushållsarbete i veckan. I Finland är 70 % av de som sitter i bolagsstyrelser män (av alla styrelseordföranden är 96 % män). Inkomstskillnaden i procent är 19,4 %. Antalet manliga chefredaktörer 63 %. Antalet män som spelade huvudrollen i en finländsk film 65 %. Antalet manusförfattare 79 % män. Antalet män i partiledande ställning i politiken 83 %. Antalet manliga rektorer vid finländska universitet 75 % män (källa: NIKK).

Nästan hälften av alla kvinnor i Finland har utsatts för våld. Mäns våld mot kvinnor omfattar fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Det förekommer i alla samhällsklasser och i alla åldersgrupper. År 2014 gav FN Finland en reprimand på grund av mäns våld mot kvinnor. Det är mammorna som tar ut en majoritet av föräldraledighet och hemvårdsstöd, jobbar deltid, en majoritet av mammorna som stannar hemma med sjukt barn och givetvis är en följd av detta att en majoritet av mammorna får vårdnaden om barnen vid skilsmässa. Skulle föräldrarna dela lika med föräldraledighet, vabbande och arbetstider skulle säkert vårdnaden av barn också delas lika om föräldrarna valde att gå skilda vägar.

Här kommer lite info om representation: Representation handlar om att alla ska få synlighet. Om det mest finns vita medelklassmän som fattar beslut bolagsstyrelser, skriver, regisserar och spelar huvudrollen i filmer vi ser, som leder universitet och som styr tidningar är det en väldigt nischad version av verkligheten som förmedlas. Mannen är normen medan det andra är undantaget. Viss tar jättemycket plats, andra är osynliga. I en sann demokrati fanns kvinnor, folk av annat ursprung, icke-cispersoner och människor med funktionsnedsättning representerade i politiken, kulturen, historieböckerna och ekonomin. Här skriver New York Times om representation och Not There Yet-kampanjen.

Finland har kanske kommit längre än Uganda och Saudiarabien. Men vi är inte på långt när jämställda ännu och vi kommer aldrig att komma fram om inte kvinnor (och män) ställer sig på barrikaderna, kräver rättvisa, representation och alla människors lika värde. Istället för att, som Appelsin föreslår, känna tacksamhet för att vi inte har det lika illa som andra, är det bara att kavla upp ärmarna och fortsätta jobba för ett jämställt Finland.

Jag säger som Sveriges statsminister Stefan Löwen: ”Krossa patriarkatet!”

Greetings from a feminist