Brev från Amerika

Kära läsare,

I den delen av staden där jag bor verkar alla träna. Snubbar i små shorts och springskor susar förbi mig på gatan, nere i Palisadesparken träningsboxas två kvinnor, en kvinnan tänjer mot en bänk, en anna gör plankan. Alla är redan vältränade och snygga. På Starbucks trängs medelåldersmän i cykelbyxor och hjälm med unga kvinnor i mjuka byxor och en yogamatta på ryggen. Trendträningen Soulcycle får konkurrens av gruppträning på löpmattor och det finns minst en pilatesstudio per kvarter i Santa Monica. Tidningar skriver om att 2015 kommer att bli tränings- och hälsoåret. Det tuffaste träningsprogrammet i världen! Whole Foods och Trader Joes säljer ekologisk mat som aldrig förr medan Jay Z och Beyoncé startar en vegantrend. Om man inte visste bättre kunde man tro att USA är det mest vältränade och hälsosamma landet i världen.

Tut tut, alla med! Nu går hälsotåget! Eller? Nja, det är mest de som redan tränar och är intresserade av hälsomat som växlar upp. De andra fortsätter som förut. Tar bilen till affären och äter chips i soffan Och vet ni, det är inte så himla farligt. Man behöver inte springa 40 km i veckan, gå på yoga och lägga ut bilder på Instagram där man gör #squats. Alla måste inte väga mellan 20-25 på BMI skalan och lycka är inte samma sak som en smal och vältränad kropp. Att äta grönkål och undvika kolhydrater är hälsosammare än att äta bacon och hamburgare till morgon middag och kväll. Men livet går ändå inte att kontrollera.

Och det som sannerligen inte går att kontrollera är hur andra människor väljer att leva sina liv. Just nu lever vi mitt inne i en tränings- och hälsofokuserad kultur där en viss sorts kropp och utseende upplevs som lyckat och ett annat misslyckat. Det är också en klassfråga, här i USA är det dyrt att vara hälsosam och billigt att äta snabbmat. Klass- och kroppförakt bör alltid undvikas.

Greetings from America,

Peppe