Brev från Amerika

Kära läsare,

Det mesta man säger om USA är både sant och falskt. En del fördomar bekräftades antagligen i dag då nyheten om att en treåring fått tag på sin mammas laddade vapen (det låg i hennes handväska bredvid ipaden) och skjutit båda sina föräldrar. Mamman och pappan hade tur den här dagen och överlevde.

Många har också fördomar om hur tjocka amerikaner är. För några inlägg sedan skrev jag om fatshaming och för dem som tyckte att det var intressant vill jag gärna slussa er vidare till den här texten om Tess Munster. Munster är vad som kallas här en plus size model. Inte en kvinna i storlek 42  med lite större bröst och rumpa än de vanliga size zero modellerna, utan en riktigt tjock dam. Massor av media har redan skrivit om henne, bland annat Time Magazine, People, Cosmo, CNN, Nylon, TMZ, Daily Mail och Life & Style och hon har också fått tonvis av hat för att hon är tjock, lycklig och framgångsrik. I texten jag länkar till talas det om kroppsvaluta och om ur smalhetsnormen automatiskt ifrågasätts då en person som Tess Munster dyker upp och om hur provocerande detta är.

Lika lite som man kan anklaga USA för att vara bara det enda eller det andra kan man anklaga amerikansk media för att vara partisk åt den ena eller andra hållet. Här finns allt. Just nu skrivs det massor av bra analyser om bristen på mångfald när Oscarstatyetterna delas ut. Det är vitt, manligt och överklassigt. Nu önskar jag bara att allt prat och alla analyser skulle utmynna i en reel förändring. Mindre prat och mer verkstad, liksom.

Vi pratar förresten mycket om kulturskillnader, rasism, sexism och samhälle i podcasten Vad har Peppe lärt sig under veckan som gått. Lyssna gärna.

Greetings from America,

Peppe