Kära läsare,
Under min studietid vid USC förundrades jag ofta över hur otroligt bra koll de infödda angelinona hade på TV- och filmkultur. Till och med professorerna refererade till repliker, scener och sensmoraler från Hollywood i sina föreläsningar. Jag gillar att man här ser seriöst på populärkulturens inverkan på samhället. Om folk läste nyhetsanalyser i samma utsträckning som de konsumerade underhållning skulle vi antagligen alla komma in på Utrikesministeriet diplomatkurs KAVAKU.
I dag ögnade jag igenom en analys på hur tidens tand hade behandlat TV-serien Friends. Skribenten var orolig över hur han skulle se på karaktären Joey, skulle Joey vara bara ett sexistiskt svin som objektifierade kvinnor? Det visade det ändå att det inte var Joey som var problemet, utan seriens coola, sarkastiska karaktär Chandler. I en omtittning av Friends är Chandler homofobisk, han hånar sin flickvän (Janice) men är ändå för feg för att göra slut med henne, han är ett svin mot sin homosexuella pappa i drag (spelad av Kathleen Turner) och han föraktar Fat Monica. Snacka om fat shaming, förresten. Karaktären Monica är överviktig som yngre och varje gång hon visas som tjock är hon lite dummare, lite klumpigare och fulare sminkad än den ordentliga, karriäristen smala Monica. Friends håller tydligen inte alls år 2015. Ledsen för att vara den som kommer med så dåliga nyheter.
Här är hela texten.
Greetings from America,
Peppe
Här bloggar
Peppe Öhman är Hufvudstadsbladets utsända reporter i Los Angeles. Hennes reportage finns i tidningen på webben.
Här bloggar hon mer privat om livet på västkusten.
Jag har suttit hemma o slötittat på Friends de senaste dagarna. Har tänkt precis lika om bl.a. Chandler under många, många tillfällen. Lite roligt på sitt sätt, man märker ju att det går framåt åtminstone!
Ja, på så sätt är det skönt att se att samhället utvecklas lite. Sexism och fastshaming är inte alls lika accepterat som för femton år sedan.